Tänkte köra en kort uppdate om någon fortf läser min lilla blogg..

Fick en rätt stor svacka efter jul o tappade 4 kg på kort tid.. har inte hämtat upp det än, inte ett dugg faktiskt.. mår väldigt dåligt o i måndags sov jag o grät hela dygent runt.. sov jag inte så grät jag osv.. jobbigt när kroppen mår dåligt.. är just för tillfället sjukskriven helt.. hade blandade känslor inför det men känner nu att jag hade inte varit någon hjälp på jobbet.. är inte någon hjälp för någon just nu, klarar inte ens hjälpa mig själv.. Försöker ta en dag i taget o i mellanåt tar jag bara minuter i taget o andas.. Tungt o känna sig så ledsen o besegrad just nu... Men livet går upp o ner säger dem... jag har väl min nedgång IGEN nu... tråkigt..

Kämpa på där ute...

Var ett tag sen jag skrev, o det har gått upp o ner.. mycket mycket mycket tårar har det blivit.. det värsta är nog ovissheten att man inte vet.. att känna sig hatad men ändå inte veta säkert om det är så... försöker finna nån form av mening i allt det här även det är just nu omöjligt.. försöker fokusera på något varje dag för att inte låta tankarna äta upp mig fullständigt.. vet inte om det funkar så bra men det är väl ett sätt att hålla saker på avstånd när det gör ont..

imorgon är det sista jobbedagen o är sedan ledig till den 9e.. låter skönt eller hur? önskar att jag kunde känna det så men nu vill jag bara att julen o allt bara ska vara över för denna gången.. ge mig ROOOOOO...

ledsen för min frånvaro men har just nu fullt sjå med mig själv..

jag vill tro att saker sker av en mening.. o säkert så denna grejen.. måste bara helt enkelt se det själv oxå...

önskar er alla en riktigt God Jul om jag håller mig undan eller något fram till dess...

sköt om er... kram

Var ett tag sen jag skrev, o det har gått upp o ner.. mycket mycket mycket tårar har det blivit.. det värsta är nog ovissheten att man inte vet.. att känna sig hatad men ändå inte veta säkert om det är så... försöker finna nån form av mening i allt det här även det är just nu omöjligt.. försöker fokusera på något varje dag för att inte låta tankarna äta upp mig fullständigt.. vet inte om det funkar så bra men det är väl ett sätt att hålla saker på avstånd när det gör ont..

imorgon är det sista jobbedagen o är sedan ledig till den 9e.. låter skönt eller hur? önskar att jag kunde känna det så men nu vill jag bara att julen o allt bara ska vara över för denna gången.. ge mig ROOOOOO...

ledsen för min frånvaro men har just nu fullt sjå med mig själv..

jag vill tro att saker sker av en mening.. o säkert så denna grejen.. måste bara helt enkelt se det själv oxå...

önskar er alla en riktigt God Jul om jag håller mig undan eller något fram till dess...

sköt om er... kram

Idag har jag förlorat den viktigaste personen i mitt tillfrisknande.. Det gör så fruktanvärt ont i mig.. Men nånstans så visste jag att detta skulle komma förr eller senare.. tyvärr...

Personen har inte dött, bara lämnat mig!! Tror att det hade varit enklare o acceptera o känna om man visste att personen försvunnit.. det är två helt olika form av smärtor.. Den är just nu olidlig... Längesen som tårarna fallit som dem gjort idag.. tom på jobbet...

Önskar att man kan dra tillbaka tiden en stund, slippa känna det här IGEN..

Jag vill INTE.......  

Jag kom iväg på julfesten igår o jag åt av maten.. precis som jag hade planerat.. Ibland när jag tappat i vikt så speedar hjärnan på att jag är tjock fastän jag har gått ner.. min tanke kom igår om det kunde varit så att jag faktiskt har tappat något i vikt.. Bestämde mig för att ställa mig på vågen imorse o det visade minsann lite neråt.. good or bad?  Det känns ju lite bra inombords men samtidigt så vet jag....

Försöker se dem där siffrorna för vad dem just är.. siffror.. när jag ser mig som tjock så försöker jag tänka på dem där siffrorna o tänka.. är man speceillt stor när man väger så?? Mitt logiska tänkande fungerar väldigt DÅLIGT ibland, hate it.. Varit ute på promenad nu ikväll för att få bort en släng av den ångesten som gnager i min kropp, inuti min kropp..

Hoppas på att sova gott inatt, för imorrn väntas det jobb igen...

Kram på er alla

Ska ikväll iväg med sambons jobb på julfest vilket innebär julmat.. hade sedan länge bestämt vad jag ska ha på mig.. hade köpt en skinnklänning o en trekvarts kort kavaj.. kläderna väl på så kände jag hur varenda fettcell trängde ut ur den där klänningen.. jag kunde inte slappna av o paniken steg.. gjorde något som i terapi sammanhang skulle räknas som en flykt.. att byta kläder till ett par byxor o en tröja o min kavaj.. vet inte vad det är med mig idag.. nyklippt o håret är inte snyggt, sminket ser ut som fan o köpt nya stövlar idag o nu tycker jag att dem är skitfulla.. ni hör hur positiv jag är just nu.. den här tjockhets känslan kommer att förfölja mig... ska försöka att slå bort den resten av kvällen o äta som jag ska.. inte överdrivet utan NORMALT... imorrn får jag ta tag i min figur om´jag har samma känsla imorgon.. idag måste jag försöka koppla bort det ä´ven om det just nu är svårt... kan inte backa ur nu.. =(

IDAG ÄR DET INTE ROLIGT...

Sambon sa hur är det idag??? BÖLA:........

Jag är en sån där person som har väldigt svårt för att ta känslomässiga beslut.. även om jag nånstans inom mig kan känna hur fel det är o hur mycket just dessa sakerna påverkar mig negativt.. ändå väljer jag att stå kvar med det, trots att det skadar mig.. nånstans så tycker jag väl att trots att vissa saker gör sådär ont att förlora o skadar en lite grann när man har det så är det bättre att ha det kvar än att förlora det helt.. vet att det låter helt sjukt, ser det själv nu när jag skriver det.. det handlar inte om några allvarliga saker.. men ändå saker som får mig att känna mig otillräcklig, ivägen, att man inte har tid för mig osv.. det i sig är enormt ångestladdat för mig o tär på mig..

Men nånstans så får jag kanske skylla mig att jag inte tar beslutet.. många gånger har jag suttit med mobilen i handen o känt för att skicka iväg det där smset som jag vet skulle påverka så mycket.. det skulle göra stor skada på mig själv, skapa enorm ångest o en stor sorg.. jag vet det där.. o ju mer jag tänker på det ju större tycks det bli inom mig, känslan blir liksom övermäktig på något vis att hantera.. ibland försöker jag tänka bakom det där o hur det faktiskt kan se ut när man är förbi detta, gått igenom sorgen o smärtan.. hur skulle det se ut då?? skulle det bli mycket bättre eller skulle det rent av bli ännu värre med ångesten mm.. jag vet inte.. jag är livrädd att tänka på det här.. anledningen att jag undviker att tänka kring det här är att detta är väldigt laddat för mig.. enormt laddat.. men nånstans så sägs det att det är bra att ta beslut o stå fast vid dem.. mycket av ångest mm hänger kvar för att man just inte har tagit itu med alla problem, känslor mm.. man gör helt enkelt inte valen som man borde eller iaf dem valen som man bör göra för att det åtminstonde ska kunna kännas bra o leva med..

jag är en person som tror att saker sker av en anledning, att man lär sig saker av olika människor genom hela livet, att alla har en viktig del i ens liv fast på olika lång tid.. jag vill gärna tro det här... men samtidigt är det lite skrämmande för vissa människor vill man inte bara ha en kort tid, endel vill jag förhålla för evigt.. ibland önskar jag att man kunde plocka fram alla bra saker o människor när man verkligen känner att man behöver deras ord eller bara att dem finns där.. men kanske är det så att dem finns närmare mig än vad jag tror o vill se.. jag vet inte..

ledsen för det något luddiga inlägget, ibland är det skönt att bara skriva helt fritt ...

Ha en bra kväll...

mått sjukt mycket sämre i flera veckor o det bokstavligt talat tuggar upp mig inifrån o ut.. har ingen livslust längre o allting gör så ont.. terapeutens ord som avslut o tom när han ska sluta ett telesamtal för dagen gör det ont, när min dotter klappar mig på armen så värker det inuti mig, när någon ber mig att vara rädd om mig o ta hand om mig så vet jag inte längre hur jag ska göra för att hantera det... allting gör sååå jävla ONT inuti mig.. vill inte äta mera, vill inte känna någon känsla igen, vill bara att det ska ta slut nu.. orkar inte känna mera smärta..

det finns inget stopp på mina känslor o jag klarar inte hantera dem längre.. att inte äta var mitt sätt förra gången för att sluta känna känslor.. är det den vägen jag måste gå är det den vägen jag kommer att välja..

läste nånstans en sak som passar väldigt bra in på mig.. "det är skillnad på att leva o att överleva"..

o det är precis det jag gör nu försöker överleva.. MEN jag lever inte... inte alls...