Det här med livet är inga enkla saker.. det sägs att livet går upp o ner för alla på något sätt.. endel får mer av den ena delen är vad andra får osv.. man kan tycka att just det är orättvist.. endel människor önskar sig lite motgångar, att inte få allting serverat.. motgångar för att få utvecklas... andra får en hel hög av motgångar som tycks avlösa varandra den ena gången efter den andra.. gör vi verkligen alla valen fel gång på gång? läste ett citat på FB som fick mig att fundera..."You can never make the same mistake twice
Because the second time you make it, it's not a mistake, it's a choice." 

drivs vi in i dessa märkliga situationer om o om igen för att vi får ut något av det?? mitt svar är NEJ.. iaf funkar inte jag så.. för mig är det av helt annan anledning som jag återkommer till vissa saker o hamnar i "problem".. Vet inte om man kan se det som en undanflykt eller kanske rent av något att skylla på.. men jag dras till saker för att jag har en stor TRO på människor.. ibland vill jag saker så mycket att jag blir helt förblindad av vad som faktiskt sker runt mig.. jag vill ha det så mycket att jag ser inte vad som händer med mig eller hur jag faktiskt påverkas.. verkar det här rent logiskt överhuvudtaget?? eller är det bara ren idioti.. jag skulle vilja påstå att det är lite av båda sakerna faktiskt.. en vän till mig sa såhär.." endel människor får mer motgångar i livet för att dem klarar av att ta sig igenom det.." det låter lite halv religöst.. VAd han menade var att jag haft min stora del av motgångar i livet o det är för att jag är en stark person inuti.. Som ni kanske förstår så har jag haft många motgångar under åren som varit, men som jag skrivit tidigare lärt mig mycket om livet.. på gott o ont.. ibland när jag verkligen har känt att jag är påväg uppåt att jag har flyt i livet o det känns sådär himla bra inombords så har rädslan alltid funnits där om när ska jag trilla ner nästa gång.. för varje trappsteg som man tar uppåt så riskerar man oxå att trilla ner hårt hårt igen... När känslan blir helt övermäktig att allting känns så jävla UNDERBART.. För det har funnits stunder då det verkligen har känts så.. vet ni vad jag vill med livet då?? Stoppa det, för nånstans inom mig vet jag att det kommer att komma någonting som gör att jag kommer att må sämre igen o det vill jag inte uppleva.. Jag har under många år haft en helt fantastisk kbt terapeut i mitt liv som gett mig så mycket... Han blev min lilla "extraPappa" som vägrade ge upp hoppet om mig.. när ingen annan trodde mig, när det är som mörkast, när psykiatrin inte ser hur dåligt jag mår så ser o hör han på vad jag faktiskt säger.. det är inte många människor som har den förmågan.. Vid flertalet tillfällen har jag suttit på psykiatrin o träffat min sk läkare där(vilket inte sker så ofta)... Med leendet påklistrat o berättat hur dåligt jag mår.. hur många gånger tror ni att dem har lyssnat på mig o att jag fått något av det jag önskat o vill?? kan berätta för er att det fyller inte ens en hand.. jag har en vilja av stål o vet vad jag behöver, vill ha för att må bättre.. o det i sig har inte alltid gillas.. jag är ett sånt där fall som i mellanåt faller i mellan psykiatrins stolar.. jag har en vilja men jag är kanske inte alltid den som skriker högst för att bli hörd..Men jag har fått lära mig livets hårda väg... många tårar, mycket besvikelser mm.. Men visst har jag lärt mig saker om livet.. många saker som gjort så fruktansvärt ont i mig.. Men livet kunde varit värre... eller kunde det verkligen det?? Ibland tänker jag tillbaka på tiden då jag inte åt någon mat alls knappt då min vikt låg på stadiga 46kg o läkaren tittade på mig o sa att du behöver inte våran hjälp här på psyk.. då gjorde det lite ont o mitt självhat har växt under många år.. alla små ord har naglat sig fast i mig.. den där gången på psyk så var jag stå avstängd känslomässigt.. det gjorde ont men inte hälften så ont som mycket gör av det jag känner idag.. ibland är livet inte med mig alls.. jag har mycket av det som många av er vill ha i livet.. sambo, dotter, hus, ett jobb jag älskar mm.. MEN jag lever oxå med en ständig smärta i kroppen som jag inte önskar någon alls.. jag skulle ge vad som helst för att bli av med allt det där.. små förändring i livet ska göra att saker o ting blir bättre.. det är vad terapeuten säger: mannen vars ord jag borde ha lyssnat så mycket mera på än vad jag gjort.. jag har lyssnat men inte alltid agerat rätt.. vad är rätt eg?? jag har som sagt en vilja av stål o är envis som få.. många skulle nog tycka att jag besitter en enorm kraft i mig själv.. eller jag vet att många tror och ser det där.. Det som gör det jobbigt för mig är att jag jämt måste bevisa att jag är stark, inte fälla en endaste tår, hålla skyddsmasken på som jag alltid gjort.. Men den enorma kraften jag känner ibland är oxå den kraften som jag känner i mig när jag dras ner o mår dåligt.. den sitter som en taskig vän vid min sida då o matar på min egen oduglighet o självhat... Men även min kraft kan ta slut... Just nu är det ett sånt tillfälle då kraften tagit slut o jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska fortsätta o kämpa mig upp ännu en gång med allt vad det verkligen innebär eller om jag just nu bara ska göra det som jag känner.. Att ge upp...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänkte köra en kort uppdate om någon fortf läser min lilla blogg.. Fick en rätt stor svacka efter jul o tappade 4 kg på kort tid.. har inte hämtat upp det än, inte ett dugg faktiskt.. mår väldigt dåligt o i måndags sov jag o grät hela dygent runt.....

Var ett tag sen jag skrev, o det har gått upp o ner.. mycket mycket mycket tårar har det blivit.. det värsta är nog ovissheten att man inte vet.. att känna sig hatad men ändå inte veta säkert om det är så... försöker finna nån form av mening i allt d...

Var ett tag sen jag skrev, o det har gått upp o ner.. mycket mycket mycket tårar har det blivit.. det värsta är nog ovissheten att man inte vet.. att känna sig hatad men ändå inte veta säkert om det är så... försöker finna nån form av mening i allt d...

Idag har jag förlorat den viktigaste personen i mitt tillfrisknande.. Det gör så fruktanvärt ont i mig.. Men nånstans så visste jag att detta skulle komma förr eller senare.. tyvärr... Personen har inte dött, bara lämnat mig!! Tror att det hade var...

  Jag kom iväg på julfesten igår o jag åt av maten.. precis som jag hade planerat.. Ibland när jag tappat i vikt så speedar hjärnan på att jag är tjock fastän jag har gått ner.. min tanke kom igår om det kunde varit så att jag faktiskt har tappat n...